söndag 7 september 2014

Nu hittar ni mig på en ny adress...

Nu kommer jag flytta denna blogg till en ny adress...

Jag har sedan länge sökt efter en bättre plattform att blogga ifrån.. och nu ser det ut som jag hittat den, hoppas jag. Det som jag kommer att sakna från den här sidan är statistiken men man kan inte få allt. I övrigt så verkar den nya sidan vara bättre och förhoppningsvis kommer jag få ännu flera läsare.

Jag vill passa på att tacka alla som följt min blogg, läst och kommenterar... jag är er för evigt tacksam..

Men nu kommer det nya tider så... Här är sidan för min nya blogg!! Hoppas ni som läst min blogg här följer med mig till min nya blogg.




"Kod för att importera min blogg till Nattstad: 4242193845"

måndag 1 september 2014

Jag kommer aldrig att glömma...

Hur bråket egentligen började vet nog ingen idag, inte ens han eller hon.  Hur det slutade det vet man... För någonstans mitt i grälet greppade hon ett vasst föremål som hon stack in i hans hals. Hon såg hur hans blod börjad spruta och hon greps av panik. Hon greppade sin mobiltelefon och ringde 112 men av dem fick hon ingen bra respons. Han försökte behålla sitt lugn men visste att han var i desperat behov av hjälp... På stapplande ben snubblar han ut ur lägenheten för att söka hjälp på egen hand med bloden rinnandes genom fingrarna i sitt försök att hålla ihop såret. Det rinner nerför hela hans kropp och överallt där han går och dunkar på lägenhetsdörr efter lägenhetsdörr i förhoppning att någon ska öppna dörren och hjälpa honom att överleva.

Denna scen spelas upp i mitt huvud om och om igen som en skräckfilm...  Det är bara de, det är ingen skräckfilm utan på riktigt. Det kan ha varit ett år sedan nu, jag vet inte riktigt för tidsbegreppen sen den händelsen har blivit diffusa och luddiga. Än idag har jag svårt att sova på nätterna och så fort jag hör en duns eller nått oförklarligt ljud från en annan lägenhet vaknar jag med hjärtklappning. Sen är det näst intill omöjligt att somna om.

Men livet återgår sakta till det normala igen... vad nu det än är?

Jag och min man gick och lade oss torsdagen den 12:e... vi somnade men efter ett par timmar väcks jag av ett märkligt ljud. Skulle precis lägga mig till rätta för att somna om som jag hörde dunkningar. Jag väckte min man som också undrade vad som höll på att hända. Men när det började dunka på våran lägenhetsdörr så klädde min mas snabbt på sig och gick ut för att kolla vad som stod på. Han återvände genast och efterlyste en telefon eftersom grannen hade råkat illa ut.

Jag gav honom telefonen och han ringde till 112 för att be om en ambulans. Medans passar jag på att titta ut i trapphusen och då fick mig en syn som jag aldrig kommer att glömma. Jag ryser än idag när jag tänker på det! För utanför låg en ung kille på golvet som höll sig om halsen och bredvid honom satt en hysterisk tjej. Hela golvet som var täckt med blod från hans dörr till våran... Jag minns att det enda jag kunde göra var att säga var att de skulle försöka ta det så lugnt de kunde och att vi ringde efter hjälp.

Det sjuka är att den hysteriska tjejen hade ringt 112, våran närmsta granne hade också ringt 112 så när min man ringer så har de fortfarande inte skickat en ambulans. Som tur var fick min man dem på andra tankar. Ambulansen skickades...

Jag går ner till porten, iklädd i endast pyjamas, för att invänta ambulansen. Det känns som en hel evighet! Som varje minut plågsamt kröp fram och allt man hoppades på att de skulle komma fram i tid.

Men tack vare att jag har min uppväxt med bilintresserade, något jag användning av det denna kväll. Det kan låta konstigt men jag såg hur en bil närmade sig men stannade bakom en husknut en bit bort. När jag hörde det välbekanta ljudet från en V8 som ambulanserna har så utan tanke började jag springa mot ljudet och mycket riktigt där stod det, inte bara en ambulans utan två. Jag sprang fram till en av förarna och frågade om de skulle till oss. Det skulle de men de fick inte gå in förrän de fått klartecken av polis.

Då kom jag ihåg att min man sagt till 112 att killen blivit skuren i halsen så de följde bara lagen. Jag blev hänvisad till en polis som stod ett par meter bort. Jag sprang mot honom och skrek att de måste släppa fram ambulansen men polisen vinkade mig bara vidare mot sin kollega som var på väg mot våran port. Jag sprang mot honom och sa åt han att det var lugnt på plats och att det var bråttom. Han tittade konstigt på mig utan att ens vilja skynda på situationen så jag blev riktigt frustrerad och arg. Jag tror inte många har kommit undan med att ha skrikit så åt en polis, men i frustration skrek jag att killen kunde dö om de inte släppte fram ambulansen omgående. Trots att jag censurerat mitt språk här i bloggen så utan att blinka ropade polisen in ambulansen...

Jag och närmaste grannen stod sen utanför porten och väntade och jag minns att det var kallt men inte att jag frös. Allt kändes så overkligt som om man drömde en riktigt otrevlig mardröm. Vi blev alla förhöra av polisen som när de väl tog tag i situationen skötte sig alldeles utmärkt.

Det bästa av allt var att killen överlevde, även om det var på det berömda håret och än idag funderar jag på vad som kunde ha hänt om jag inte gett mig ut och skrikit på poliserna. Jag är i normala fall en blyg person som hatar att konfrontera människor på det viset men den här natten var det som om någon tog över och såg till att jag gjorde det som krävdes av mig.

Hur som helst så kommer inget att bli detsamma igen... jag känner mig ärrad för livet. Men det är inget för tänk på hur killen ska må som höll på att förlora sitt liv. Allt på grund av ett gräl mellan en pojkvän och en flickvän. Jag är så oerhört tacksam att det slutade lyckligt och att hans familj och vänner fick behålla honom i sina liv ett tag till...

måndag 18 augusti 2014

Kanonloppet 2014...

Så i helgen var jag på racing på den anrika banan Karlskoga motorstadion, Gelleråsen och på det historiskt klassiska racet Kanonloppet...

Länk till Karlskoga Motorstadion
Länk till Kanonloppets historia
Länk till Gelleråsen på Facebook <-- Gå in och gilla

Första gången man körde Kanonloppet var 1950 och då på en betydligt kortare bana än den som finns här idag. Då var banan 1.550 meter jämfört med dagens bana som är hela 2.400 meter. Ändå är detta en mycket kort bana om man jämför med många andra banor, trots detta så är det en bana som är rolig att köra på och som ger utmaningar. Ja, om man ska tro på racingförarna...

Sen flera år tillbaka har Kanonloppet varit ett samarbete med STCC vilket har varit otroligt roliga racing-helger, men i år bestämde man sig för att göra något annat. När jag fick höra vilken sort racing man skulle bjuda på så tvekade jag inte att boka biljetter.

Årets upplaga av Kanonloppet bestod av Radical, RS/Clubman, Modsport, Roadsport A-B, Roadsport C, Ginetta, och Porsche Cup, Porsche Challenge och huvudattraktionen Swedish GT...

Så blev det lördag och klockan halv nio på morgonen klev jag in på banans område. Solen sken och det var strålande väder. Humöret var på topp!

Hela förmidagen var det kval och ett tillfälle för mig att komma in i fotandet... när man inte fotat racingbilar på ett tag så blir man lätt ringrostig och då är kvalen ett bra tillfälle att hitta flytet.

Trots att solen sken så hade vädret helt andra planer... strax efter lunch började det regna. Men skam den som ger sig utan det var på med regnkläderna. Det enda som bekymrade mig ett tag var att man hörde åskan på håll. De som kommenterade racet utropade också att det blixtrade. Visst hade jag då tankarna på att packa ihop, men nånting höll mig kvar och det var jag glad för eftersom åskan drog vidare utan att störa allt för mycket.

Trots vädrets makter blev det en bra racingdag och hur det är är så kan det vara kul att se racing i regn. I normala fall brukar man sitta hemma i sin soffa och se det på tv men här får man stå mitt i händelsernas centrum och då får man bita ihop hur blött det än blir.

Så var det söndag och nu var klockan nästan nio innan jag anlände för racingdag två... Dagen till ära bjöd på mulet väder och lätta regnskurar. Men till skillnad från dagen innan då vi kamperade i gräset vi depåkurvan så satte vi oss på uteserveringen till Pit stop café... ja, skulle ni hamna på Gelleråsen av någon anledning så måste jag rekommendera att ni äter på Pit stop café, ruskigt god mat.

Hela den dagen sprang jag skytteltrafik mellan cafét och depåkurvan att jag tappade räkningen... jag som hade tänkt ta det lugnt med fotandet men hann ändå med att ta över 1000 bilder. Ja man får hoppas att någon bild blev bra.

Hur som helst jag hoppas på att återvända nästa år igen och då hoppas jag att fler hittar dit för Gelleråsen är en otroligt rolig bana... men man får inte glömma att det finns ingen plats där man kan bli så varm på som Gälleråsen, ingen plats man kan bli så blöt på eller så kall. Den här helgen bjöd på allt! och sammanlagt tog jag drygt 1800 bilder och helgen var trots vädret helt underbar.

Jag vill passa på att tacka min man Roger som tog sig råd så att vi kunde åka på denna racinghelg... och min goa moster Tina som stod för sovplats, god mat och trevligt sällskap på kvällarna.

onsdag 6 augusti 2014

Brynäs årliga internmatch...

Alltså den 5:e augusti 2014 var det dags för Brynäs årliga internmatch... där de svarta möter de vita enligt en gammal tradition och självklart var det fritt inträde. Bra där Brynäs!!

Självklart var jag på plats i god tid och med två varmkorvar och en dricka i högsta hugg hittades en mycket bra plats. Ingen hockey utan korv! det är tradition...

Så var det alltså dags för de svarta att möta de vita och i årets upplaga var det hela 9 stycken NHL spelare med, Elias Lindholm - Jakob Silfverberg -Mattias Ekholm - Anders Lindbäck - Niklas Svedberg - Jacob Markström - Sebastian Wännström - Calle Järnkrok och Nicklas Bäckström, som skulle drabbas samman under 2 perioder på sedvanliga 20 minuter var.

Jag var givetvis där för att se min favoritspelare Nicklas Bäckström som till vardags spelar i mitt NHL-lag Washington Capitals men även, målvaktstokig som jag är, Jacob Markström...

 
Först ut bland målvakterna var Bernhard Starkbaum och Anders Lindbäck som sedan blev avbytta efter en period av Niklas Svedberg och Jacob Markström.

Spelarna bjöd på en fartfylld match med en hel del skridskoåkning... kanske inte så mycket fysiskt spel men det gjorde inte så mycket då matchen ändå var underhållande. Jag som innan matchen valt att hålla på det vita laget fick se de svarta vinna matchen med hela 6-2. Det sista målet sattes i tom kasse av de svarta såklart.
 
Foto: Diana Ramkvist
Målgörarna i det vita laget var Sondre Olden som gjorde 1 mål. Daniel Brodin fick även han in 1 mål. Deras styrka - snabba kontringar och mycket skridskoåkning.
 
Foto: Diana Ramkvist
Målagörarna i det svarta laget var Pathrik Westerholm som gjorde 2 mål. Lukas Kilström gjorde även han 2 mål. Mattias Ekholm fick in 1 mål. Osckar Larsson satte sin puck i tom kasse vilket satte slutresultatet.
Deras styrka - mycket bra och tätt försvar.


Ja nu var det en riktigt kul uppvisningsmatch som sågs av ca 5200 åskådare. En spelare som direkt stack ut var Nicklas Bäckström som har en förmåga att alltid hitta tid ute på isen att göra sitt jobb. Alltid lika imponerande att se honom även när han är lite ringrostig så här innan säsongsstart. En annan NHL-spelare som stack ute lite mer än de andra var givetvis Jacob Silfverberg men också Elias Lindholm som visade upp sina bästa sidor trots att de knappt varit på is än i år.

Men det var en till spelare som jag lade märke till och det var Brynäs nyförvärv Sondre Olden. Han verkar kunna bli ett riktigt bra nyförvärv och en spelare andra lag bör hålla koll på när de möter Brynäs. Och målet han gjorde var riktigt snyggt så...
 
 
Foto: Diana Ramkvist
Nu var det mycket roligt att äntligen få gå på lite hockey, som jag har längtat... Hur som helst så var jag var en varg i ulvkläder som smög mig in i fårflocken för att spana in om Brynäs skulle visa upp något smaskigt. Och ja, får de ihop sitt spel till säsongen är de definitivt ett lag att se upp med, som rent ut sagt har möjligheten att ta sig hela vägen. Men de kommer inte vara ensamma där ute, utan de kommer att ha 11 andra lag att slåss mot på vägen mot toppen.

måndag 28 juli 2014

Åter till vardagen...

Det är nu måndag och en semester har kommit och gått och vi har hunnit med både en biltripp och lugna sköna dagar hemma. men det bästa var nog att vi hyrde en bil, en liten svart Opel, tog oss runt och hälsade på goda vänner och familj...

Kort om vår semester...

Först åkte vi ner till mysiga Lidköping för att hälsa på vänner... och sen vidare mot Källby där vi hälsade på min far. Det blev ett par underbara dagar med att åka runt i trakten och vi hann med att besöka bla Läckö slott, Spiken och Kinne kulle. Dessutom fick vi uppleva årets åskoväder med en tillhörande tromb. Tyvärr såg vi inte själva tromben men vi kände av den ordentligt. För ett ögonblick blåste det så hårt att jag trodde hela huset skulle följa med, häftig upplevelse!
Sen bar det av mot underbara Karlstad där vi hälsade på min mans mor. Där passade vi på att åka ut och titta på min mormors och morfars gamla gård, Hednaslottet, Wäse kyrka och Alsters herrgård där vi åt en makalöst god lunch. I Karlstad promenerade vi runt inne stan, åkte båt och bara njöt. Finns få områden som jag kan känna mig så avslappnad i som just Karlstad...
Slutligen landade vi i Kopparberg där vi hälsade på min mans far. Där vi tog en sväng runt och tittade på gruvor, fikade ute vid skäret och bara slappade efter en hektisk vecka.

Jag fotade en del under veckan och de skall läggas ut på min fotosida som jag har på facebook... så småningom i alla fall!

Så efter 8 dagar ute på vift var vi alltså hemma igen... skönt! och sista semesterveckan spenderade vi som lata sälar hemma. Men nu ska allt återgå till den gråa vardagen igen och det är nu som jag ska försöka hitta min rutin. Få igång min träning igen... få i ordning i vårat hem, hitta olika sätt att få in pengar, söka jobb och hoppas på att hitta ett. Självklart blogga med!

Ja det är mycket jag önskar mig nu...

Först och främst hoppas jag min träning ska resultera i en liten viktnedgång men också ge mig ork och energi så att jag orkar få vårat hem trivsamt. Ett hem man vill komma hem till!

Det skulle vara så skönt att få håret klippt med... för det jag har nu är för långt, för slitet och för jobbigt att hålla på med. Men som vanligt i mitt liv så fattas pengarna.

Det gäller bara att jag får tummen ur och sälja av en del saker som vi har liggandes. Men jag har ingen aning hur det fungerar så i vanlig ordning har jag svårt att bestämma mig.

Men nu till hösten/vintern vill jag även gå på hockey och inte bara i Gävle utan även i Karlstad... skulle även vilja ta en sväng ner till Växjö den 20:e september men än en gång så fattas det pengar.

För den här gången vill jag inte missa alla tänkbara chanser att få träffa Nihlstorp... Jag tänker inte skjuta upp det med ursäkten, jag tar det nästa säsong. Det straffade sig då i och med att han då åkte över för spel i NHL. Frågan är bara hur jag ska lyckas med denna bedrift för även om han är hemma igen så är det förbannat långt till Växjö.

Sen har jag en dröm att få tatuera mig igen... och jag har ett par idéer som jag vill genomföra. Den första som jag vill göra nu är en tatuering för att hylla min absoluta favoritmålvakt Stefan Liv. Ja, det gäller bara att få tag i pengar och få tummen ur att boka tid hos en bra tatuerare.

Ja och så hade det varit kul att få lära sig norska med...

torsdag 3 juli 2014

Dags för semester...

Nu är det sommar och inte en hockeymatch i sikte och nu är det fotboll som gäller... Det är inte riktigt min grej även om jag försöker kolla upp Åkarp i mellanåt. Men snart ska man ut och åka runt lite i Svealand. Det ska bli så skönt att få komma ifrån den gråa vardagen och få tankarna på nått annat en stund.

Ja för mitt känslomässiga liv har farit berg-och dalbana den sista tiden... och det mesta har att göra med en enda målvakt, eller, ja det som fick bägaren att tillslut att rinna över.

Jag har pendlat mellan den totala glädjen som när Texas Stars vann Calder Cup till den där sorgen när Dallas Stars väljer att inte skriva kontrakt...

Sen blev man inte direkt gladare av att man bli påhoppad av en kille, som bloggar om hockey, för att jag försvarar Nihlstorps stavning av sitt efternamn... Börjar svamla om påhittestavningar och att Nihlstorp saknar respekt för svenska register. Det skumma är att han inte följer mig på twitter, ändå så hoppade han på mig för att jag har en åsikt. Ja det är lätt att snacka fakta och leka näsvis besserwisser när man inte har tillräckligt med information.

Angående stavningen av Nihlstorps namn har jag skrivit om det i denna blogg från juni 2013... Nihlstorp Vs Nilstorp

Nog om det...

Ska jag vara ärlig så tycker jag att Cristopher Nihlstorp förtjänade att få ett kontrakt med Dallas Stars och en garanti att få spela minst 25-30 matcher och vara utan risk att bli nedflyttad i AHL. För han har jobbat så fruktansvärt hårt och i slutspelet bevisade han än en gång hur fantastisk målvakt han verkligen är och har kommit att bli...

I stället skriver Dallas Stars ett kontrakt med Anders Lindbäck... och kan inte annat än tycka synd om honom. Inte för att vara elak utan realist, Dallas Stars är inte en bra plats för målvakter. Deras stora stjärnor är Kari Lehtonen som är deras uttalade första målvakt och Jack Campbell som anses vara framtiden. Alla andra som kommer in hamnar olyckligt nog i kläm mellan dessa på något vis.

Hur som helst...

Nu är alltså Cristopher Nihlstorp tillbaka i Sverige igen och jag börjat sakta men säker acceptera det faktum att han ska spela för Växjö Lakers. Jag har noterat några datum då jag har möjlighet att se han spela... Det är ett par år sedan nu och även om han spelar i fel leg så hoppas jag verkligen att det ska gå bra för han.

Men nu så är det snart dags att dra ut på roadtrip... lägga tankarna på hyllan en stund och hälsa på familj och vänner.. Passa på att fota såklart!! Nu är det semester.