torsdag 3 juli 2014

Dags för semester...

Nu är det sommar och inte en hockeymatch i sikte och nu är det fotboll som gäller... Det är inte riktigt min grej även om jag försöker kolla upp Åkarp i mellanåt. Men snart ska man ut och åka runt lite i Svealand. Det ska bli så skönt att få komma ifrån den gråa vardagen och få tankarna på nått annat en stund.

Ja för mitt känslomässiga liv har farit berg-och dalbana den sista tiden... och det mesta har att göra med en enda målvakt, eller, ja det som fick bägaren att tillslut att rinna över.

Jag har pendlat mellan den totala glädjen som när Texas Stars vann Calder Cup till den där sorgen när Dallas Stars väljer att inte skriva kontrakt...

Sen blev man inte direkt gladare av att man bli påhoppad av en kille, som bloggar om hockey, för att jag försvarar Nihlstorps stavning av sitt efternamn... Börjar svamla om påhittestavningar och att Nihlstorp saknar respekt för svenska register. Det skumma är att han inte följer mig på twitter, ändå så hoppade han på mig för att jag har en åsikt. Ja det är lätt att snacka fakta och leka näsvis besserwisser när man inte har tillräckligt med information.

Angående stavningen av Nihlstorps namn har jag skrivit om det i denna blogg från juni 2013... Nihlstorp Vs Nilstorp

Nog om det...

Ska jag vara ärlig så tycker jag att Cristopher Nihlstorp förtjänade att få ett kontrakt med Dallas Stars och en garanti att få spela minst 25-30 matcher och vara utan risk att bli nedflyttad i AHL. För han har jobbat så fruktansvärt hårt och i slutspelet bevisade han än en gång hur fantastisk målvakt han verkligen är och har kommit att bli...

I stället skriver Dallas Stars ett kontrakt med Anders Lindbäck... och kan inte annat än tycka synd om honom. Inte för att vara elak utan realist, Dallas Stars är inte en bra plats för målvakter. Deras stora stjärnor är Kari Lehtonen som är deras uttalade första målvakt och Jack Campbell som anses vara framtiden. Alla andra som kommer in hamnar olyckligt nog i kläm mellan dessa på något vis.

Hur som helst...

Nu är alltså Cristopher Nihlstorp tillbaka i Sverige igen och jag börjat sakta men säker acceptera det faktum att han ska spela för Växjö Lakers. Jag har noterat några datum då jag har möjlighet att se han spela... Det är ett par år sedan nu och även om han spelar i fel leg så hoppas jag verkligen att det ska gå bra för han.

Men nu så är det snart dags att dra ut på roadtrip... lägga tankarna på hyllan en stund och hälsa på familj och vänner.. Passa på att fota såklart!! Nu är det semester.

måndag 23 juni 2014

Nihlstorp har skrivit på för Växjö...

Ryktena har varit många och envisa sen ett bra tag tillbaka men idag stod det klart att Cristopher Nihlstorp nu skrivit på ett 2 års kontrakt med Växjö Lakers... Så nu återförens han med sin gamla lagkamrat, från tiden i Färjestad BK, Peppe Lundh.

Vad jag personligen tycker om det ska jag inte gå in på... Jag hoppades och trodde att Dallas skulle signa honom för ett år till, men så blev det alltså inte. Varför det inte blev så kan man spekulera i evigheter. De enda som vet sanningen är förmodligen Nihlstorp själv, men framförallt Dallas Stars.

Sen vet man aldrig vad framtiden har att ge då han förmodligen inte gett upp sin dröm om att få spela i NHL. Men hur det än må vara nu så är det SHL som gäller, ett tag framöver i alla fall...

Lite kul fakta från tiden i Nordamerika...
(Utan inbördes ordning)
Hans första match med Dallas Stars släppte han bara in ett enda mål och vart kvällens förstastjärna trots förlust mot Minnesota Wild.
Han fick vara med om att hoppa in för Tim Thomas i en match för Dallas Stars.
Han vann med Dallas Stars mot San José Sharks med 3-1. Han spelade 6 matcher med Dallas Stars och 112 matcher, varav 28 av de matcherna var i slutspel, med Texas Stars.
Han har just nu rekord på utvisningar bland alla målvakter som någonsin spelat för Texas Stars.
Fick smeknamnet Angry Swede.
(undertecknad har en sån tröja)
Hans mask vart framröstad av supportrar som den snyggaste i AHL i tävlingen Masked Madness.
Han var med Texas Stars och vann Western Conference.
Han var med Texas Stars och vann Calder Cup!


Hur som helst...

Jag vill bara önska Cristopher Nihlstorp välkommen hem till Sverige igen och lycka till i din fortsatta karriär...

Här kan du läsa mer om Växjö Lakers tillkannagivande... att Cristopher Nihlstorp signat för laget...

söndag 22 juni 2014

Vissa spelare lämnar tomrum efter sig...

Det var alltså förra säsongen som jag fick upp ögonen för Texas Stars och på grund av en svensk målvakt... För att göra en lång historia kort, jag aldrig hade för avsikt att följa Texas Stars men helt plötslig upptäckte jag att jag blivit extra förtjust inte i bara en av spelarna utan flera av dem...

Den första som jag fick upp ögonen för var Luke Gazdic... därefter följde även spelare så som Colton Sceviour, Jordie Benn, Maxime Fortunus, Franscis Wathier, Jamie Oleksiak, Alex Chaisson, Travis Morin, Mike Hedden och Toby Petersen för att nämna några, men inte att förglömma Jack Campbell.

Som sagt Texas Stars gjorde sitt val och fick lov att acceptera att bli en supporter... det gav mig många timmars sömnbrist, en del sorg men framförallt en massa glädje. Självklart kommer jag fortsätta att följa men kanske inte lika intensivt som förut, men självklart kommer jag hålla koll. Texas Stars är utan tvekan det bästa laget i AHL!!

Toby Peterson:
Då jag inte följt NHL i allt för många år och än mindre AHL så visste jag inte mycket om den här killen förrän jag mötte på han i Texas Stars... Han kanske inte gjort flest mål eller flest assist men han var alltid där ute på isen och gjorde sitt jobb. Jag såg honom och det jag såg gillade jag!

Men i och med att nu Texas Stars vann Calder Cup så deklarerade han att han nu spelat sin sista match. En liten kille som alltid kämpade ute på isen kommer att lämna ett tomrum efter sig, men hur det än är så får man respektera ett sådant här beslut hur tråkigt det än känns.

Därför vill jag passa på att tacka för den korta tid som jag fick följa dig... och jag önskar dig och din familj all lycka på eran väg oavsett vart den bär.

Mike Hedden:
Så fort den sista vunna matchen som Texas Stars nu spelade kom nyheten att Hedden inte skulle bli kvar... Han har skrivit på för det kroatiska KHL-laget Medveščak Zagreb.

När jag hörde att nyheten bekräftats så var min förta känsla, sorg... För han var för mig en spelare som alltid fanns när det behövdes och som alltid spred positivitet omkring sig, så självklart kommer det kännas tomt när nästa säsong drar igång.

Jag vill passa på att tacka dig för att jag fick följa dig i Texas Stars, men jag släpper dig inte så lätt... nu får jag utforska ännu ett lag.. Jag önskar dig all lycka i det nya laget och att det ska ge dig den framgång som du så väl förtjänar.

Cristopher Nihlstorp:
Det står nu ganska klart att Nihlstorp kan ha spelat sin sista match med Texas Stars... nu är det dags för Jack Campbell och ta klivet fram och ta första spaden. För är det nånting som jag lärt mig är att man alltid ska skynda långsamt med målvakter och att man aldrig ska påskynda en utveckling oavsett hur bra målvakten verkar vara. För nu kommer det viktigaste året för Campbell och får han chansen att bevisa att han klarar pressen som grundserien ger, men än mer i slutspelet så kommer det inte dröja länge förrän han kan ta steget upp i NHL. Jack Campbell är framtiden!!

Vad som nu väntar Nihlstorp vet han nog knappt själv just nu... jag tror han har några olika dörrar att undersöka innan han kommer att bestämma sig. Dessutom så är han så där kryptisk om sin framtid i vanlig ordning... I en intervju med Sean Shapiro nämnde han vad han skulle göra i sommar och han sa bland annat "kanske jobba min engelska, kanske lära mig franska".

Hur som helst så hoppas jag och ber att vi kommer se Nihlstorp mellan stolparna i NHL... men allt möjligt kan nu hända. Han kan hamna i SHL eller rent utav i den Schweiziska ligan som i NHL...

Hur det än är, gör som du alltid gjort och följ din magkänsla för den har ju tagit dig till en LeMat Trophy och en Calder Cup Trophy. Lycka till nu med dina val så ses vi igen nästa säsong, vart nu det än må vara...

Hur som helst...

Hur laget kommer att se ut nästa säsong står skrivet i stjärnorna... Oavsett hur mycket man än vill att saker och ting ska vara detsamma, så kommer det förändringar. Kommer fler spelare att att försvinna? Vilka nya spelare kan komma in? Hur kommer laget att utvecklas? Jag ser i alla fall fram emot nästa säsong, vi ses då!!

onsdag 18 juni 2014

Vinnare av Calder Cup 2014...

Igår spelade Texas Star sin 5:e match i finalserien i AHL mot St Johns IceCaps och hade en stor chans att vinna Calder Cup...

 
Den 8:e Juni möttes de båda lagen för första gången i Cedar Park Center och där öppnade Texas Stars serien med att vinna med 6-3. Men en sån start fick man en känsla av att det kanske inte skulle bli så svårt att vinna hela finalen. Men redan i den andra matchen hände något och Texas Stars förlorade den med 2-1. St Johns IceCaps visade på att man skulle inte ge sig utan en rejäl fight.

Nu stod det alltså 1-1 i matcher när det var dags att fortsatta serien i St John i Newfoundland. En hela 7 timmars flygtur stod att vänta laget. Bara för att få lite perspektiv på avståndet, ett flyg från Stockholm Sverige till Newfoundland tar cirka 6 timmar.

Första matchen borta den 11:e juni blev lika tuff som den matchen innan... Texas Stars fick slita hårt för att vinna vilken man tillslut gjorde på övertid med 2-1.

I matchserien innan mot Toronto Marlies hade man vunnit varannan match så nu var det dags att bevisa att man kunde bryta den trenden.

Den 16:e juni stod man ansikte mot ansikte igen och det visade sig att det skulle bli mycket svårt att vinna mot St Johns IceCaps. Texas Stars hade inte farten med sig och efter drygt halva matchen låg man under med 3-0. Men skam den som ger sig och Texas Stars jobbade in sig i matchen och vann den på övertid med 4-3.

Så var det dags för den 5:e matchen.. en back-to back match. Texas Stars öppnade bra men höll på att förlora greppet, men de krigade till sig en övertid. Än en gång så vann man och det tack vare en soloåkning av Patrik Nemeth som avgjorde med ett backhandskott. Resultatet blev precis som i matchen innan 4-3.

Texas Stars vann Calder Cup 2014!!

På nått sätt var det här målvakternas serie... de båda två stod för makalösa räddningar och de mål som släpptes in var sådana mål ingen kunde rå på. Här har vi alltså två killar som verkligen är redo att ta klivet upp i NHL.

Så för mig är alltså årets stjärnor i AHL Michael Hutchinson och Cristopher Nihlstorp...

Jag har följt Nihlstorps karriär i drygt 6 år och idag vaknade jag med nyheten att han vunnit Calder Cup och jag har sällan känt mig så stolt som jag gjorde idag. Det som kommer närmast var när han var med och vann Le Mat Trophy 2011 med Färjestad BK.

Som en slutspels-målvakt som Nihlstorp är gjorde han ytterligare en fantastisk insats... en hel del ruggiga räddningar som många gånger höll kvar Texas Stars i matchen vilket motiverade spelarna att kämpa sig till seger efter seger.

En annan mycket viktig spelare för Texas Stars var givetvis Travis Morin... Han var den som satte alla game vinning goal i de matcher som Texas Stars vann utom i den sista matchen där Nemeth satte det skottet.

Kort och gott... Texas Stars spelade kanske inte den bästa hockeyn men de krigade sig till en vinst vilket är en oerhört stor bedrift. Summa summarum så har denna säsong gett mig många timmars sömnbrist, en hel del sorg men framförallt en massa glädje. Och ja, jag är helt såld så redan nu så ser jag fram emot att få följa Texas Stars nästa säsong. Vilka kommer in och vilka försvinner ifrån eller blir upplockade av Dallas Stars. Så spännande det ska bli!!

Hur som helst...

Ett stort GRATTIS till mina svenska hjältar Cristopher Nihlstorp och Patrik Nemeth och ett STORT GRATTIS till hela Texas Stars till vinsten i Calder Cup... Ni är just nu världens bästa lag i AHL!!
Jag älskar er alla, ni är alla mina hjältar... vi ses igen nästa säsong.






fredag 6 juni 2014

Grattis Sverige på din nationaldag...

Den 6:e juni firas Sveriges nationaldag... och det firas då riksdagen valde Gustav Vasa till Sveriges konung 1523 så Sverige kunde återigen bli en självständig stat. Men också för att Sveriges konstitution (grundlag) undertecknades denna dag 1809 som gällde fram till ikraftträdandet av 1974 års regeringsform.

För mig finns det inget annat land i världen som jag skulle vilja bo i som just Sverige... det land som jag föddes och växte upp i, det landet jag älskar och känner mig stolt över.



Rent geografiskt ligger Sverige riktigt bra till. Det står stadigt på urberget så om det skulle bli ett jordskalv så gör det inte så mycket. Vi kan inte heller drabbas av stora Tsunamin då vi ligger i skydd av Norge, England, Europa och Ryssland. Av samma anledning drabbas vi inte heller av enorma katastrofala stormar och orkaner. Vi har inte tillräckligt med lågland för att det ska kunna uppstå allt för stora tornados. Visst kan vi drabbas av översvämningar men då är det bara att ställa bilen och ta båten till affären.

Men Sverige är inte bara avlångt utan är ett härligt land på många vis... Vi har en otroligt vacker
natur med våra skogar, slätter och sjöar. Vi har en rogivande landsbygd och pulserande storstäder. Vi har ett fantastiskt djurliv. Vi har oerhört varierande årstider med allt ifrån totalt mörker till ljust dygnet runt. Men inte att förglömma, vi har världens vackraste huvudstad men sin helt unika skärgård.

Men Sverige är ett fantastiskt land att bo inte bara geografiskt utan även för dess invånare... För mig står Sverige för tolerans, respekt och god moral som värderingar... Där den Svenska flaggan är en symbol för mångkulturitet och tolerans där vi alla ska kunna leva tillsammans oavsett ursprung, religion, läggning, kön och intresse.

Så tack för allt Sverige, jag är stolt att få en del av detta land och vara en invånare här...

Vi har mycket att vara stolta över för att ge några få exempel.. bland annat midnattsolen, allemansrätten, ABBA, Volvo, Henrik Lundqvist, IKEA, Hasselblads, yttrandefriheten, Ronnie Petersson, Peter Stormare, Stieg Larsson, Tre Kronor hockey, Björn Borg, Midsommar, Alfred Nobel, Turning Torso, Ingmar Stenmark, Börje Salming, Magnus Ericsson, Charlotte Kalla, Raul Wallenberg, Zlatan Ibrahimović, Ulrika Knape, John Ericsson, Astrid Lindgren, köttbullar och den svenska sommaren men mera i evigheter!!

måndag 26 maj 2014

Vad vill jag bli när jag blir stor...

Så här när det är dags att fylla år igen så har mina tankar börjat snurra kring hur jag utvecklats som person genom åren... vilka erfarenheter som jag plockat upp på resans gång.

Tydligen har jag alltid haft en personlighet som stuckit folk i ögonen och redan som 6-åring fick jag känna på hur det är att inte vara accepterad. Jag har egentligen inte riktigt förstått vad det var som gjorde mig så annorlunda att de andra barnen inte ville ha med mig att göra. Varför de vuxna i min omgivning vägrade att se att jag alltid var ensam och ledsen.

Jag var ju en mycket social tjej som greppade alla halmstrån i jakten på vänlighet och vänskap. Det räckte med att någon log mot mig så ville jag vara den till lags. Jag var så oerhört tacksam om någon var positiv mot mig att jag ville göra allt för att få vara deras vän. Jag var tillslut så desperat på uppskattning att gjorde allt för att anpassa mig efter andra. Men det hjälpte föga, man ville fortfarande inte vara min vän trots alla mina ansträngningar.

Men i jakten på erkännande hos andra blev jag också sårad så många gånger att jag hade tappat räkningen och det redan innan jag ens hade slutat lågstadiet.

Men tillslut rann det över och jag orkade inte mer... Jag ställde mig upp och började försvara andra som blivit utstötta. Jag sa för första gången ifrån! Ok, vännerna stod inte direkt på kö, men folk omkring mig hade ändå fått se en ny sida av mig. Jag vågade vara mig själv utan att skämmas och det tog mig drygt 10 år att komma till den slutsatsen.

Efter gymnasiet så tog jag chansen att få börja om från början så jag packade mina saker och flyttade till Stockholm. Med jobb och lägenhet hittade jag snabbt vänner... De visste inte vem jag var från början och de ifrågasatte inte min personlighet. Men livet i Stockholm var kanske inte så hälsosamt. Men då jag redan tappat allt hopp om framtiden brydde jag mig inte så mycket om allt skulle gå åt helvete. Orken att kämpa fanns inte längre! Det var det jag trodde i alla fall för ett ögonblick.

Men i jakten på mig själv såg jag hur jag jag allt mer började identifiera mig med saker hemifrån... Jag har nog aldrig varit så värmländsk som jag var då jag bodde i Stockholm. Färjestad blev hur viktigt som helst och trots att jag blev fnyst åt, hånad och till och med hotad med både stryk och döden så stod jag på mig. Jag var den jag var och gillade man mig inte så fick det vara.

Men tillslut fick jag bita i det sura äpplet och inse att Stockholmslivet tärde på min hälsa så det vara bara att packa sina saker igen och nu bar det norröver. Jag hittade snabbt nya vänner och träffade killen i mina drömmar... äntligen hade jag hittat min plats i livet, trodde jag. Jag gjorde ett försök att bilda familj, skapa en balans och stabilitet i livet, men det gick väl sådär... och än en gång fann jag mig i en situation där jag fick ändra på mig för att bli accepterad.

Jag insåg att de vänner jag haft i många år aldrig ens intresserat sig av vem jag egentligen var.. vilka intressen jag hade och vad jag hade för åsikter. För varje gång jag hade en annan åsikt blev jag avbruten med att jag bara var negativ till allt. Man missförstod mig så många gånger och allt jag kände var att ingen var intresserad av att egentligen lyssna klart på vad jag hade att säga.

Jag har blivit anklagad för att missköta min dotter, ha rassistiska åsikter, att inte ha tillräckligt med kunskap, att jag bara hittade på och ljög, att jag var fanatisk, skaffade intressen bara genom andra och att jag pratade för mycket. Fast pratar för mycket det gör jag... jag älskar att prata och diskutera!

Men i jakten på att behaga andra gick jag miste om mycket av mina egna intressen.  Många gånger saknade jag vänner som jag kunde dela dessa intressen med som till exempel hockey, motorsport, fotograferande, litteratur, skrivande och så vidare. Jag inser nu att jag har missat så många tillfällen då jag kunde ha fått se episka hockeymatcher, historiska bil-race och möjligheten att träffa förebilder.

Jag ångrar inget i mitt liv för det har ändå skapat den jag är idag... och duger jag inte som den jag är så får det vara. Ja, det betyder inte att jag inte kan lyssnar på andras åsikter och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig om jag blir överbevisad. Har jag fel är jag först att erkänna det, även om det kan sitta långt inne och till och med göra ont ibland. Men jag tänker inte ändra min personlighet någonsin mera bara för att passa in eller för att var den vän du vill ha.

Hur som helst, trots att jag snart levt i 43 år, så vet jag inte vad jag vill bli när jag blir stor men jag vet i alla fall vem jag är...