måndagen den 21:e april 2014

Mitt älskade Färjestad...

Säsongen som nu har gått har inte varit en rak väg upp utan den har tagit en hel del avstickare till både höger och vänster. Sportchefen orkade inte med och sa upp sig. Många nya spelare kom in, några fick lämna igen. Skadorna avlöste varandra. Men sen det sorgligaste av allt bortgången av Färjestads busschaufför.
RIP Lennart Persson! Motgångarna var många...


Säsongen startade trögt och den svaga sidan kom att bli att man hade svårt att vinna hemma och man trodde inte ens att Färjestad skulle ta sig till slutspel. De så kallade experterna stod på rad och dömde ut Färjestad totalt, sågade dem jäms med fotknölarna. Ja, någon sa att till och med att det var den sämsta upplagan av Färjestad någonsin. Någon trodde på kvalserie...

Visst satt man som supporter med andan i halsen och en puls på 200 stundtals, men en sak är säker, jag tvivlade aldrig på att de inte skulle komma till slutspel. Och givetvis krigade de sig till en direktplats till slutspelet.

Första utmaningen var Brynäs... Jag trodde att Färjestad skulle vinna på grund av bortafördel och att det skulle kunna gå så långt som 7 matcher. Ja, experterna trodde att Brynäs skulle vinna lätt men Färjestad visade sig svåra att rubba. Tillslut vann de med 4-1 i matcher!

Nästa motstånd var Växjö ett lag som Färjestad inte lyckats vinna mot en enda gång i grundserien. Jag trodde igen att det skulle bli tufft och gå till hela 7 matcher men åter igen med bortafördel. Men helt plötsligt så vann man! borta... Men när det väl gällde så vann man en hemma match och serien gick till 4-2 i matcher.

Laget som alltså var helt uträknade kom så långt som till final och detta år var motståndet de regerande mästarna Skellefteå AIK...

Trots det tuffa motståndet i finalen så hoppades man ju att de skulle ha chansen att vinna, även om hoppet var litet så fanns det där. Tyvärr så gick det inte så bra och man förlorade 4 matcher på raken. Sen får man tycka vad man vill om Färjestad var värdig en finalplats, för hur det är så vann man de viktiga matcherna som avgjorde att man kunde ta sig så långt. Till sin 20:e final!

Jag har alltid varit en stolt supporter men sällan känt mig så stolt som jag gör idag, ja, trots att man inte kunde rubba SAIK... Färjestad visade att med stort hjärta och hårt arbete så kommer man långt. Man kanske inte gick hela vägen men jag kan inte vara besviken för denna säsong har varit tuff!! Men att komma tvåa i SHL och tvåa i European Trophy är bra jobbat av ett lag inte många trodde på.


Tack mitt älskade Färjestad för denna säsong! Ni har som vanligt varit helt underbara, alltid och oavsett så älskar jag er alla... och det är alltid nästa säsong! Mot det 10:e Vi är Färjestad

torsdagen den 17:e april 2014

Mitt liv som trogen supporter...

Jag har under mitt liv supportat/följt en hel del personer inom hockey och motorsport... haft mina perioder med Jenson Button, Lewis Hamilton, Alex Ovechkin, Semyon Varlamov, Nick Heidfeldt, Mika Häkkinen, Ilya Bryzgalov för att dra några exempel. Dessa personligheter har jag som mest focuserat på som mest upp till 2 år innan jag tröttnat. Tröttnat och tröttnat, jag har bara ändrat mitt focus. För de är fortfarande favoriter! Men sitter inte dagligen och letar information utan jag följer dem på ett mera, man skulle kunna säga, sunt sätt.

Men för ett par dagar sedan slog det mig att det finns en som jag följt/supportat i långt mer än 2 år... som till en början fanns där i bakgrunden för att tillslut ta över mitt intresse helt. Hur det nu gick till? En tanke som slagit mig ett par gånger är vad det är som gör att hans karriär är mer intressant än någon annans. Varför han har kommit att bli så speciell för mig. Jag kan faktiskt inte svara på det!

Jag har följt Cristopher Nihlstorp i 6 år...

Jag har sett han gå igenom 3 kvalserier, 3 st slutspel var av ett ledde till sm-guld och nu är han på väg mott sitt 4:e slutspel. Jag har sett han jobba upp sig från en hyggligt bra målvakt till att bli helt enastående. Han kanske inte är den bästa i världen men han är helt klart en topmålvakt.

När jag såg han spela i Rögle var det något med honom som målvakt som gjorde mig nyfiken... såg potential. När han senare skrev på för Färjestad så blev jag så oerhört glad. Många höjde ett ögonbryn och funderade "hur tänkte Färjestad där" men jag bara log stort för det kändes så rätt. Sen så bar det av till NHL. Nu har det mest blivit spel i AHL men han har gjort det bra, i synnerhet nu på sista tiden.

I alla fall..

Ibland så önskade jag han visste hur mycket jag har stöttat honom i med som i motgång... hur många gånger jag stuckit ut hakan för att försvara honom i olika tänkbara situationer. Hur glad jag varit när allt fungerat bra och hur ledsen jag känt mig när när det gått emot han.

Mitt engagemang har varit långt mer positivt än jag väntat mig... Jag har kommit kontakt med många olika människor (ute på nätet) och som i vissa fall har vänt sig till mig för att fråga saker om Nihlstorp. Inte nog med det, jag fick dessutom frågan att ta över Nilstorps fansida som admin då han som startat den inte längre hade tid.

Hur det än är så kommer jag fortsätta supporta Cristopher Nihlstorp ett bra tag till... oavsett vad folk tycker!

söndagen den 13:e april 2014

Mina top 5 favoriter, speciella NHL-spelare...

Det finns många spelare i NHL som jag gillar av olika anledningar, men det finns några få som sticker ut lite extra... de är inte alltid de bästa spelarna utan de har även andra egenskaper som jag verkligen uppskattar. Blicken, leendet, passionen, personligheter som jag fastnat lite extra för!

Hur som helst här är min lista på mina speciella NHL-spelare...

1. Luke Gazdic - Edmonton Oilers
Denna kille såg jag för första gången i Texas Stars... Det jag föll för var kanske inte att han var tekniskt duktig utan hans energi ute på isen. Att han alltid gav allt och avslutade det nästan alltid med ett leende. Sen får man inte glömma hans värme, humor och otroliga kärlek för hockeyn. Till den här säsongen blev han satt på waiwers list tars kunde flytt ner till Texas Stars men då blev han uppsnappad av Edmonton Oilers. Och från att aldrig fått chansen i Dallas Stars så har han nu spelar hela 67 matcher för Edmonton Oilers. Hur det än är så älskar jag denna spelare!

2. Semyon Varlamov - Colorado Avalanche
När jag upptäckte hur roligt NHL kunde vara och vilket lag jag skulle fastna mest för så såg jag han står där i Caps mål... Jag fastnade genast för den vassa blicken genom masken. Han kan kännas lite svåråtkomlig som person men om man tittar närmare verkar han vara en otroligt underbar människa att vara vän med. Man kanske inte så bra pojkvän men jag har inte plannerat att bli hans flickvän, utan bara vara en bra supporter. Men den "anmälan"  han fick av sin föredetta flickvän om misshandel och så vidare är en hel egen blogg så det lämnar jag här, för hur det än är så beundrar jag honom som målvakt.


3. Sean Couturier - Philadephia Flyers
Fick jag syn på när jag började följa slutspelet i NHL för ett par års sedan mellan Flyerns och Penguins... Jag upptäckte snabbt en ung tekniskt duktig spelare med mycket energi och fart ute på isen. Vilken talang och så ung! Men det som jag verkligen fastnade för var hans stora leende och glittrande ögon som verkade så äkta. Han verkar vara så oerhört go människa men mycket charm och glimten i ögat och varje gång jag ser han spela blir jag varm i hjärtat, eller, hjärtat i halsgropen beroende på vilka han möter. En spelare trots att han är ung som man aldrig ska underskatta för det kostar.

4. Marc-André Fleury - Pittsburgh Penguins
Som Caps-supporter är jag inte direkt förtjust i Pittburgh Penguins... men det var något med denna målvakt som jag fastnade för. Det handlar inte bara om att han är en talangfull målvakt utan hans utstrålning ute på isen. För en bra målvakt är han även om han kanske inte är den allra bästa. Han verkar vara så otroligt omtänksam varm person men en stor charm och stort hjärta. Tvekar inte att finnas där för sina supportrar, stötta och hjälpa de som behöver det. Och hans leende, det gör en varm ända in i själen. En helt fantastisk människa som man bara måste älska!



5. Jonas Brodin - Minnesota Wilds
Denna spelare upptäckte jag i Färjestad BK som en ung talang och det dröjde inte länge förrän han var en favorit. En reserverad kille som tar stor plats på isen och som han har imponerat på mig i NHL. En otroligt gullig kille med en försiktig charm. Men han är också den enda i denna lista jag sett på riktigt... Han satt bredvid mig på andra sidan gången på en hockeymatch i Löfbergs och ja, han sneglade på min mobil. Trodde inte det syntes vad jag hade på min mobil men insåg senare att han nog såg perfekt vad jag hade för bild. En bild på hans fina vän!

Men det finns en sak som dessa spelare har gemensamt och det är utrycksfulla ögon... de har svårt att dölja vilket humör de är på och sånt älskar jag. Det ska vara enkelt att titta en person i ögonen och utifrån det se vilket humör denne är på. Sen har de också underbara leenden!!


tisdagen den 8:e april 2014

Dags för mig att lätta mitt hjärta...

Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag är en Färjestadsupporter... Färjestad, alltid, oavsett!! Sen jag är väl medveten om att det finns andra som inte uppskattar Färjestad, men det gör mig inget, om det inte vore för alla påhopp som man ständigt ser/hör överallt.

Ja, lite får man väl tåla...

Men jag har får höra så mycket skit genom åren att det är inget konstigt att man tillslut blir less och trött. Jag har får höra att jag är dum i huvudet, en idiot, håller på ett jävla skitlag, hur jag kan gilla dessa äckliga spelare osv.  Jag har blivit hotad med stryk och i ett fall till och med hotad att bli ihjälslagen så ursäkta mig om jag har blivit lite känslig... och jag har många gånger velat be folk att dra åt helvete men jag vet samtidigt att det tjänar inget till. Försöker in i det längsta att ignorera, men ibland är det svårt i synnerhet efter en förlust.

Men behöver man verkligen håna hela tiden... måste man verkligen skriva precis allt man tycker ute på nätet? Måste man hoppa på, håna och mobba andra lag/spelare bara för att man kan? För det där med att kunna se realistiskt på hockey tycks inte existera för vissa supportrar, utan man bara kräker ur sig en massa skit utan eftertanke. Jag försöker verkligen se saker för vad de är! så svårt är det inte. Men dessa hån gör att det blöder i mitt hjärta och jag känner mig ledsen, sårad och självklart tar jag det personligt. Det är ju mitt lag ni hoppar på!!

Sen är jag innerligt less på alla öknamn på Rickard Wallin. Han kanske inte är min absoluta favoritspelare men förtjänar han verkligen alla dessa öknamn. Dessutom tänk på det här tjejer när killarna kallar han fröken, kärring osv för att de tycker han är gnällig... det måste ju betyda att alla fröknar är gnälliga, det vill säga flickor som kvinnor. Jag vet inte hur ni tar det, men jag känner det som en förolämpning, jag är inte per automatik gnällig bara för jag är kvinna.

I alla fall...

Många spelare i Färjestad har fått ta mycket skit, höra öknamn, blivit påhoppade och i vissa fall stå ut med ren mobbing. Jag som har varit mobbad vet precis hur det känns... skulle därför inte utsätta någon annan för det, oavsett. Om en spelare gör en dum sak, säg det då, men utan alla dessa nedsättande namn och personliga påhopp. Tro mig det går...

Och så det här med Lassila, Växjös målvakt som den här säsongen gjort sig uppmärksammad för en del påhopp och nu hån. Jag är alltid den som försvarar målvakters uppträdande! Jag vill ju kunna ställa mig bakom hans agerande men jag kan inte den här gången... jag förstår bara inte. För hur det är så har han ett problem som han måste lösa. Han är ingen Ron Hextall och han ingen ovärderlig NHL-målvakt, så det är nu det är dags att skärpa till sig, om inte annat för sin egen skull.

Sen får man tycka vad man vill om Lassila men att kalla honom diverse saker ändrar inte den han är... kan tänka mig att det lägger mer ved på en redan tänd brasa.

Slutligen...

Jag önskade att alla supportrara kunde respektera varandra oavsett vilket lag man väljer att stötta... att retas med glimten i ögat är bara skojigt, men alla dessa påhopp är inte ett dugg kul. Det är inte alla dessa elaka kommentarer och ruggigt dåliga skämt om vissa spelare heller. De är långt ifrån så komiska som vissa tycks tro att det är. Tänk på att de som får ta skiten är verkliga personer med känslor, precis som du och som jag... så tänk på hur du själv vill bli behandlad innan du hoppar på någon!!

Sen, ja, jag är ensidig i min blogg för det här är ur min synvinkel. Men jag antar att ni som läser min blogg är smarta nog att förstå och sätta er in i min situation, fast från er synvinkel.

söndagen den 6:e april 2014

Mina top 5 favoriter, mina hockeylag...

Jag är som bekant en entusiastisk hockeysupporter... gillar och följer en hel massa lag och spelare och kallar mig själv supporter till en hel radda lag som spelare. Jag bara älskar hockey!

Men...

Jag har fått höra av flera personer att man bara kan vara supporter till ett lag... ja det är väl sanning med modifikation. Jag följer givetvis bara ett lag per liga så klart, men sen har jag givitvis ett lag jag älskar övar alla andra och som jag alltid väljer i första hand oavsett.

Fast väljer man sitt lag egentligen eller är det så att laget på något vis väljer dig... Ja det är en tanke som slagit mig många gånger. Dessutom av alla de lag som jag följer så känns det som merparten har valt att ha mig som supporter.

Så här kommer min lista på Mina favoritlag...

1. Färjestad BK
Laget som jag älskar av hela mitt hjärta... alltid oavsett. Vet inte varför jag började följa Färjestad men de har hängt med sen 80-talet. Jag vet bara att jag fick frågan och jag svarade Färjestad innan jag hann tänka och sen den dagen har Färjestad alltid varit mitt förstalag.
Min fösta favoritspelare: Pekka Lindmark
Min favoritspelare nu: Fredrik Pettersson-Wentzel

2. Washington Capitals
Jag var inte till en början så förtjust i NHL, det var min man som fick in mig på det... När jag väl fastnat för ligan började jag fundera på mina favoritspelare så kom jag på att de flesta spelade just i Washington Capitals. Sen den dagen så har jag trogen följt detta lag!
Min första favoritspelare: Semyon Varlamov
Min favoritspelare nu: Braden Holtby

3. Texas Stars
Hade inga som helst planer på att bli supporter när jag hängde med Cristopher Nihlstorps karriär på andra sidan Atlanten... men jag kom snabbt på mig med att gilla mer än en spelare men också känslan. Idag följer jag troget detta lag och dess spelares öden och karriärer vilket har tagit in mig på nya vägar. Jag har fått upp ögonen för hur otroligt kul det är med AHL och hur många duktiga spelare det finns i denna liga.
Min första favoritspelare: Luke Gazdic
Min favoritspelare nu: Cristopher Nihlstorp

4. Lokomotiv Yaroslavl
När jag började följa KHL stod jag och vägde mellan Lokomotiv och Salavat Yulaev som jag tillslut valde att följa. Jag hakade på Ersberg, Nilsson, Radulov och Thoresen. Men så började problemen och helt plötsligt kände jag inte igen laget... Då hittade jag tillbaka till Lokomotiv. När det blev klart att Stefan liv skulle spela där blev jag överlycklig och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att det var det sista han gjorde.
Min första favoritspelare: Semyon Varlamov
Min favorietspelare nu: Staffan Kronvall

5. BIK Karlskoga
Detta lag är det enda lag som jag verkligen valt att vara supporter för... Mycket beror på att jag kommer från denna byggd och att jag är uppväxt med laget runt husknuten. Luften, stämningen, Nobellhallen är anledningen till att jag stöttar detta lag.
Min första favoritspelare: Bengt-Åke Gustavsson
Min favoritspelare nu: Justin Pogge

Bubblare: Huddinge hockey
Så gott som Sanny Lindström pratade om detta lag så kände jag genast att jag vill följa detta lag, dessutom så har ju Jhonas Enroth och Dick Axelsson spelat för denna "Talangfabrik"...

* Min favoritspelare nu, kommer givetvis att ändra sig nästa till säsong... allt är beroende på om de stannar kvar eller går vidare...

fredagen den 4:e april 2014

Nihlstorp stod 39 min och 31 sek mot Winnipeg Jets...

Så fick jag äntligen tummen ur och satte mig och tittade på matchen som spelades den 16:e mars där Dallas Stars mötte Winnipeg Jets på bortaplan...

Kan inte påstå att någon av lagen stod för nått skönspel. Mycket dribbel med puck och slarv från båda håll där det ena laget tog lite mer vara på sin chanser än det andra. Rent fysiskt var Winnipeg vassare än Dallas vilket förvånade mig. Inte nog med det så drog Dallas på sig ett par riktigt onödiga utvisningar.

Då Kari Lehtonen var skadad var det alltså Tim Thomas som tog platsen mellan stolparna. Denna legendariske målvakt som stått för många fantastiska år inom hockeyn. Men det var före sitt uppehåll och tyvärr syntes det inte mycket av hans storspel i denna match... Han var lite märklig i sina positioneringar och det som var hans styrka att kunna läsa spelet fanns inte där. Kändes ibland som om han inte riktigt hängde med. När perioden var över stod det 3-2 till Winnipeg.

Men 29 sekunder in i den andra perioden stod det 4-2 till Winnipeg och Thomas fick lämna kassen och han ersattes av Nihlstorp...  och trots att det är svårt att bara hoppa in i en redan pågående match så imponerade Nihlstorp på mig med sitt spel. Han gjorde en del avgörande räddningar och höll Dallas kvar i spel. Tyvärr lyckades inte Dallas sätta sina chanser och i slutet på den andra perioden fick Winnipeg in en puck. Så var resultatet 5-2 till Winnipeg!

I den tredje perioden så höjdes spelet en par snäpp men ändå lyckades Dallas inte sätta de få chanser som de fick... Däremot så tryckte Winnipeg på periodvis men Nihlstorp gjorde viktiga räddningar och ju längre matchen gick desto mer imponerad blev jag av han. Tyvärr för Dallas del så vann Winnipeg med 7-2... så det var verkligen ingen bra kväll för Texaslaget.

Hur som helst...

Nihlstorp gjorde ett riktigt bra jobb trots förutsättningarna och släppte in 3 mål av 17 skott, jämfört med Thomas som släppte in 4 mål av 17 skott på de 20 minuter och 29 sekunder som han stod. Så när jag nu äntligen sett denna match så anser jag att Nihlstorp verkligen är redo att ta klivet upp i Dallas som backupp till Lehtonen... Ja anser att det skulle vara straffbart om de inte signar honom nästa år. Så Dallas se vad det är för målvakt ni har i eran organisation... för han blir bara bättre och bättre!